Anders och Else-Marie Berglund

Full fart från start

Våren år 2012 gick Anders och Else-Marie Berglund i pension efter att ha jobbat med Kooperativet OLJA i över tjugo år. I början av nittiotalet var de med och startade företaget som tack vare all samlad kunskap och erfarenhet snabbt växte sig stort. Och fortfarande delar paret nästintill dagligen med sig av sina upplevelser de har som föräldrar till ett barn med funktionshinder.

Det fanns ingen tydlig vision eller uträknad affärsidé när Kooperativet OLJA startades. Det var en iver att förändra och göra saker bättre för de funktionshindrade som var drivkraften. Några år innan företaget bildades fick Else-Marie frågan om hon ville vara med i en studiecirkel där framför allt olika hjälpmedel skulle diskuteras. Eftersom Marie, Else-Marie och Anders dotter, använde Bliss, ett symbolspråk, kände Else-Marie att det kunde vara bra att vara med dels för att kunna dela med sig av sina funderingar men även ta del av andras kunskap. Gruppen träffades hemma hos varandra cirka en gång i månaden men snabbt var det helt andra saker som diskuterades än bara hjälpmedel. Visst hade Else-Marie tidigare deltagit på träffar för föräldrar till barn med funktionshinder men detta var något annat.
-     I denna grupp kunde vi öppet samtala om livet och vi kunde känna igen oss i varandra. Det var oerhört värdefullt, berättar Else-Marie.

Aktiva handikappade och anhöriga, AHA

Utifrån denna grupp bildades organisationen AHA, Aktiva handikappade och anhöriga, som år 1991 fick bidrag från Socialstyrelsen för sin verksamhet på Tändsticksområdet. AHA bedrev bland annat träffar för funktionshindrade och anhöriga och anordnade olika temakvällar.  Även många studenter och personer som arbetade med funktionshindrade sökte sig till AHA för att ta del av den erfarenhet och kunskap som fanns.
-    AHA var en naturlig träffpunkt för barn och vuxna med funktionshinder. Jag kommer så väl ihåg speciellt ett tillfälle då Marie fick se en vuxen, med liknande begränsningar som hon själv, själv ta på sig sin jacka. Detta inspirerade Marie massor och redan samma kväll ville Marie prova att själv ta av sin jacka, berättar Else-Marie.

Kooperativet OLJA startas

År 1992 startades så Kooperativet OLJA som en ideell förening. I Stockholm hade STIL, Stiftarna av Independent Living i Sverige, lyckats få ta över hemtjänstens uppdrag och kunde själva administrera hjälpen till de funktionshindrade. Detta ville Kooperativet OLJA se som verklighet även i Jönköping och Habo där de förhandlade med kommunerna. Habo kommun var positiva så där började Kooperativet med att administrera hjälpen för en man. I slutet av år 1993 förstod man att det var något stort på gång och 1 januari år 1994 infördes så rätten till personlig assistans.
-    Det var helt fantastiskt! Vi kunde knappt tro att det var sant! berättar Anders entusiastiskt.
På Kooperativet OLJA var de väl insatta och hade redan mycket kunskap så nu strömmade assistansberättigade som hört om dem snabbt till. Redan i slutet av år 1994 var de över 50 medlemmar.
– Det var en speciell tid. Allt var bara grönt och rosa moln! Inga bekymmer! menar Anders.
-    Det fanns inte så många regler och riktlinjer. Och de anhöriga skötte mycket själva, fortsätter Anders.
I början arbetade Else-Marie 25 % tillsammans med en kollega som också arbetade 25 % och de ansvarade gemensamt för anställningsavtal, löner och annat administrativt. Varje månad gick de till banken med långa listor på alla löner som skulle överföras till de personliga assistenterna. Till slut tröttnade banken på listorna och hjälpte dem att upprätta ett smidigare system.
Under hösten år 1994 gick Anders ner i tid på Volvo, där han arbetat med både löner och fackligt, för att kunna arbeta 50 % inom Kooperativet OLJA. Redan under våren år 1995 tog han steget att säga upp sig helt från Volvo för att satsa helhjärtat på Kooperativet OLJA.
-    Det var så klart en viss oro och jag visste egentligen inte om jag vågade tro att det skulle fungera. Men jag var trött på mitt jobb på Volvo så jag tog steget!

Egna lokaler

Och nog fanns det att göra alltid! De fick snabbt anställa fler och nu satt de inte längre hemma och jobbade utan i lokaler på Barnarpsgatan. De tog över rum efter rum i lokalerna tills det inte fanns fler rum de kunde ta över. År 2002 flyttade Kooperativet OLJAs administration till Slottsgatan där det fanns gott om lokaler att välja mellan efter det att Barn- och vuxenhabiliteringen flyttat ut till Ryhovs-området.
Sedan dess har det rullat på och Kooperativet OLJA har sakta men säkert vuxit och kommit att påverka hela deras liv.
-    Kooperativet OLJA har påverkat oss helt och hållet. Det har påverkat arbetsliv, fritid och vårt tänk. Vi följer noga med i vad som händer kring bland annat assistansreformen, berättar Anders.
-    Ja, Kooperativet OLJA kommer alltid påverka oss. Marie är ju medlem och vi jobbar som assistenter vid behov. Anders har varit ordförande i Styrelsen men i samband han lämnade över ordförandeklubban 2016  valdes både Else-Marie och Anders in i Styrelsen som hedersmedlemmar. - - Eftersom vi numera är hedersmedlemmar i styrelsen så är OLJA fortfarande en viktig plats i vårt liv, säger Else-Marie.
-    Så länge vi får behålla förståndet kommer vi alltid tänka på Kooperativet OLJA, säger Anders.
Livet som pensionär
Även om Kooperativet OLJA fortfarande finns med som en stor bit i paret Berglunds liv är det mycket annat de hinner med nu när de är pensionärer.
-    Ja, hjälp, utbrister Else-Marie, min kalender har aldrig varit mer full än vad den är nu.
-    Vi har bland annat varit och fjällvandrat, åkt Hurtigrutten, varit på Teneriffa, Azorerna och i Holland, berättar Anders glatt.
-    Och vi går på vandringar med SPF, Sveriges Pensionärsförbund, i Tabergsdalen och jag går på vattengympa och Anders sjunger i manskör bland annat.
Sedan har de också glädjen att ha tre barnbarn som de gärna umgås med. Dessutom hjälper Else-Marie sin mamma som då och då behöver hjälp med olika saker. Så Anders och Else-Marie sitter inte sysslolösa utan ser till att fylla sin tid med mycket härligt! Något de också uppskattar med livet som pensionärer är att de lättare kan hoppa in som assistenter till Marie om det behövs.

Att dela med sig av erfarenheter

Det märks att de har en varm och nära relation med sin dotter. Men det började allt annat än lätt. Redan under förlossningen förstod Else-Marie att det inte var som det skulle då barnmorskan la sig på hennes mage för att få ut Marie. Och när Marie till slut kom ut rusade de iväg med henne. Marie överlevde men hade fått syrebrist som orsakade en cp-skada. I en månad fick Marie vara kvar på neonatalavdelningen och då, år 1976, fanns inga rum där föräldrarna kunde bo över tillsammans med barnet.
– Vi kände oss oerhört sårbara i den här situationen. Vi som föräldrar hade behövt mer stöd, menar Anders.
– De tog väl hand om Marie hela vägen, ända från neonatal och senare på habiliteringen. Men ingen tog hand om oss som föräldrar. Ingen frågade oss hur vi mådde. Och det kan vi höra än. Även fast det hänt mycket inom synen på och resurserna till funktionshindrade så är det många föräldrar som går igenom exakt samma känslor som vi gjorde då, berättar Else-Marie.
Och under sina år inom Kooperativet OLJA har de fått stötta många föräldrar då de kunnat dela med sig av allt det de har fått vara med om som föräldrar till Marie.
– Något som vi speciellt brinner för att dela med oss av är hur viktigt det är att våga släppa sina barn. Våga låta dem vara så självständiga de bara kan. Vi vet av egen erfarenhet att andra kan ta hand om Marie lika bra som vi kan, berättar Else-Marie.
– Ja, till och med bättre. Nu när vi är äldre har Marie det bättre med assistenter som är yngre än oss. Assistenter som hänger med och klarar av de aktiviteter Marie vill hitta på, säger Anders.
Det sprudlar av engagemang, energi och livslust runt Anders och Else-Marie. Och när Else-Marie stolt berättar att Marie håller på att skriva ner texter om sitt liv förstår jag att Marie är precis lika driftig som sina föräldrar.

(Obligatoriskt fält) (Obligatoriskt fält) (Obligatoriskt fält) (Obligatoriskt fält)